Åh usch. Jag orkar inte. Jag orkar inte lyssna på positiva människor. Jag orkar inte lyssna på negativa. Jag vill inte lyssna på nån. Om jag kunde lägga mig och sova, sova i några månader, sen vakna upp och då är allt bättre. Allt är bara skit just nu. Jag kan knappt koncentrera mig på nåt. Nästan alla lektioner i skolan får jag det där "lack of concentration". När jag pratar med någon, kanske frågar nåt och svaret är lite längre, så tappar jag koncentrationen. Mina föräldrar bryr sig inte så mycket längre. Nån gång typ förra veckan eller nåt, så sa min mamma bara "allt är bättre nu väl?". Hon frågar ibland hur det är. Men så länge jag säger "bra" så nöjer hon sig med det. Och mina vänner... uuh.. Amanda mår bara dåligt, och vill inte söka hjälp. Hon kommer till mig med sina problem, eller så ljuger hon om att hon mår bra. Det känns ju inge bra att hon ljuger för mig. Eller försöker ljuga snarare. Vet ju att hon ljuger. Hon tror att hon kan komma undan lätt med att hon bara mår dåligt och kommer och klagar över det hos mig. Men liksom, vad ska jag göra åt saken? Kan ju inte direkt tvinga henne att söka hjälp. Hon verkar ju inte fatta hur dåligt jag faktiskt mår. Hon snackar hejvilt om att skära sig. Men hon verkar ju inte direkt fatta vilka konsekvenser det innebär. Hon verkar ju tro att man bara skär sig, o inge mer med det. Men det är inte "bara" att skära sig. Man tänker hela tiden på att gömma såren. Man måste typ gömma det man använder, eller torka av det ordentligt för att ingen ska märka. Det man använder för att torka bort blodet, måste man vara jätteförsiktig med vart man gör av det. Man får ärr. Man kan kanske inte ha dom kläderna man vill ha pga ärren/såren. Det skapar mer problem än vad det löser.
Fredrik.. mår ju inte bra. Men han får äntligen hjälp med det, och det känns rätt bra. Jennifer hatar mig. Orkar inte ens lägga min energi på henne längre. Jag har inte gjort nåt fel egentligen, men det kommer väl bli jag som får säga förlåt och ta på mig skulden för allt om det nånsin ska bli bra mellan oss. Som vanligt... Nathalie.. hmm.. henne har jag faktiskt inte så mycket om. Hon mår ju dåligt över vissa saker, men hon verkar kunna hantera det lite bättre än hon gjorde för typ en vecka sen.
Känner att jag inte orkar med alla andras problem just nu. Men jag vill ju att dom ska komma till mig så får väl bara ta o bita ihop.
Det känns jobbigt med min farmor också.. Hon flyttar på måndag. Orkar inte uttala mig så mycket mer om det.
Och asså.. när jag skär mig.. det blir typ inget längre.. undrar på om jag har ett för slött blad. Om det inte är tillräckligt vasst.. det känns bara som ett stort misslyckande varje gång jag skär mig och det inte blir något.. Som liksom "vad gjorde jag för fel?".
Skolkuratorn har semester i en vecka nu. Så henne träffar jag inte på en vecka. Det känns lite som att det kommer bli en hemsk vecka bara för att hon inte kommer va i skolan. Jag har en bokad tid med henne, inte nu på måndag, men nästa. Men vi skulle typ till Rinman då? Vet dock inte vilken tid, men jag hoppas att det är på eftermiddagen. Ska gå till henne 8.40 Men blir det nu så att den där gymnasiegrejen är på förmiddagen, så får vi flytta tiden. Och då får jag nog inte en tid förrän veckan efter.
Tänker att jag borde ta mitt liv den här veckan som kommer nu. Eller iaf försöka. Det känns som att det vore rätt tidpunkt.. Konstigt nog.. Men vet ju inte hur jag skulle göra det.. Piller så behöver man typ två miljoner jävla piller.. Men kanske borde testa igen? Fast med fler piller den här gången? Hmm... Det blir något att fundera över. Känner att det vore bäst för alla omkring mig.
Jag bara... uuuuuuuh. Jag mår helt jävla fantastiskt..
Auf ein traurig Wiedersehen..

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Måste det alltid vara jag som säger förlåt? Som tar på sig skulden? Som börjar snacka? Som mår piss? Det är någon annans tur att ta första steget den här gången. ...

Jag irriterar mig så grymt mycket på en person just nu (nämner inget namn). Jag har haft ångest och hat mot min födelsedag flera veckor nu, och då sa den här tjejen en gång då att hon kunde komma hem till mig på min födelsedag och göra den bra. Likso...

Det känns som att pappa är besviken på mig. För att jag inte hjälper till så mycket. För att jag mest sitter med min telefon. För att jag inte är som min syster. Som att jag inte uppnått hans förväntningar. Han pratar med mig som att han är besviken ...

Hur länge är det meningen att jag ska leva med den här skiten? Att behöva gå runt med ångest varenda dag? Ena sekunden är jag hur glad som helst, o sen så bara... trillar jag ner i samma hål igen. En tanke, en händelse, ett sms. Det är allt som krävs...

Sitter i ett klassrum på elevens val. Är på relativt bra humör nu faktiskt. Sitter o snackar lite skit me Fredrik o Richard. Emelie drog för en kvart sen (gick hit med henne). Har egentligen slutat men väntar på Fredrik. Kuratorn skrev i fredags i ...