Det här funkar ju bra. Faktiskt bättre än jag trodde. Att fejka sitt bra humör. Har försökt fejka hela dagen att jag varit glad osv, när mina tankar har varit väldigt.. mörka. Jag satt utanför slöjden (hade slutat) o vänta på dom andra. Då kommer en av dom, som då slutat, o vill bara kika in hos kuratorn tydligen. Hon går in där, och jag står utanför. Hon säger åt mig att komma in. Jag gör det. Ställer mig i dörröppningen och lutar mig där emot. Kuratorn pratar i telefon först, eller lyssnar på nåt bara, o sen typ lägger hon på. Så börjar hon berätta vad det gällde (hon klaga bara på att hon fått lyssna på två långa meddelanden, o typ inte kunnat prata med en som hon skulle pratat med). Sen så börjar hon snacka med min kompis. Hon säger även till mig att boken hade hon beställt så den skulle väl komma på posten snart. Whuuuuut?! Hallå hon pratade i sin jävla telefon som hon hade fått tillbaka (hon hade glömt den i Småland. Hahahaha sucker xD) men hon kan inte skicka ett sms om den för jävla bokjäveln?! Jag vill inte ens läsa den där jävla boken. Liksom, den handlar om typ självförtroende eller självkänsla eller nåt sånt skit. Varför skulle jag vilja läsa nåt sånt? Hon sa i måndags att vi också skulle boka en ny tid. Men det har vi inte gjort. Och det kommer vi nog inte göra heller. Iaf inte den här veckan. Hon sa att vi skulle boka en tid nästa vecka. Asså att tiden skulle vara nästa vecka. Men hon kommer säkert komma nästa vecka o säga en tid, som är veckan efter. Blir så jävla trött på henne. O sen så när hon snackat en stund när vi va där inne, kommer en annan kompis som jag väntat på, in. Och kuratorn frågar "hur mår du?" till henne. Men hon frågade inte mig. Sure, hon frågade inte den andra tjejen heller, men hon har ju liksom bokat en tid till imorgon. Så ja, jag antar väl att mitt fejkade humör funkar rätt bra. Ingen verkar bry sig eller märka nåt. Jo, imorse satt jag helt inne i mina jobbiga tankar, så då fråga en om de va nåt. Men det va på bussen o det va en kompis som fråga. Men ingen annan har frågat nåt annars. Jag fick sitta helt jävla själv i matsalen. TRE lärare satt tsm vid ett bord. Alla dom tre vet vem jag är. En utav dom hade jag haft precis innan. Kommer nån utav dom fram o frågar nåt när jag sätter mig där själv? Nope. Tre andra tjejer som ibland sitter med mig, dom satte sig inte med mig. Men dom satte sig vid bordet bredvid!! Sen några andra, dom såg mig inte ens.. Dom som brukar sitta med mig rätt ofta, dom bara gick ifrån mig efter idrotten, och när jag kom in i matsalen satt dom redan där. Och precis när jag satt mig ner, så går dom förbi för att lämna sina tallrikar. Jag har känt mig så jävla ignorerad idag! Men det är väl så här det ska vara. Det börjar bli som förut igen. Det ska nog va så här. Så det är väl bara för mig to deal with it. Detta, damer och herrar, suger hästkuk.

Har suttit hela dagen och försökt hålla tårarna inne. Jag har ingen att prata med längre. Alla mina vänner.. antingen så ignorerar dom mig eller så har dom riktiga problem. Det har ju inte jag. Mina tankar idag har inte varit så direkt roliga.. Hela dagen har bara varit en stor lack of concentration. No; kunde inte koncentrera mig. Engelska; nope. Idrott; sure, men uuh. So; njaa. Matte; nope. Så ja.. den dag kan bara beskrivas med ett ord. NEJ.
Har inte träffat kuratorn idag. Vet inte om det är skönt eller inte. Nu får jag den där känslan av att hon glömt bort mig igen. Hon skulle liksom fixa en bok, sa hon i MÅNDAGS, och att hon skulle skriva på Google+ när hon hittat den. Har hon skrivit? Nope. Har hon glömt bort mig? Förmodligen. Vi skulle ju liksom boka en ny tid också.. Men asså.. Jag vet inte ens om jag vill ha nån ny tid, men ändå skulle det kännas skönt att veta att hon inte glömt bort mig. Hon är liksom den enda jag känner att jag "har kvar" som jag kan prata med. Som faktiskt lyssnar.
Vet inte hur resten av dagen kommer se ut men ja.. får väl hoppas på det bästa.. eller nåt..