Jag skär mig för att få uppmärksamhet. Jag har inga problem. Dom problem som jag har, har jag skapat själv. Det är bara mitt fel. Det måste va nåt sånt va? Det är iaf vad mina föräldrar tycker. Dom fick ju veta i måndags att jag skurit mig igen. Kuratorn ringde min mamma. När jag kom hem försökte mamma få se mina armar. Men jag vägrade. Sen kom pappa hem. Först inget. Men sen... Han sa att jag bara gjorde det för att få uppmärksamhet och att jag skapar mina egna problem. Min skärande hade ingen egentligen anledning. Han sa att jag måste kunna ta att nån blir arg på mig och att kunna ta kritik.
Okey, så, jag ska ta all JÄVLA kritik och att dom blir arga var eviga JÄVLA dag?!
Är rätt jävla förbannad på kuratorn. Eller faktiskt, så var jag inte lika arg längre. Det är bara energikrävande att vara arg på henne. Så jag var inte lika arg längre.. tills för en stund sen på bussen. Då Fredrik, som gått o snackat med henne igår om mig, sa att hon hade sagt att hon ringde bara för att hon kände för det. OMFG. Släng dig framför ett tåg vetja!!!! UschuschuschUSCH jag hatar dig jävla fittkärring. När hon hade ringt, och jag kommit därifrån och satt utanför ett klassrum o väntade på att so:n skulle börja, så tänkte jag faktiskt "ska jag dra härifrån och hoppa framför ett tåg?". För jag ville ju inte vara med när mina föräldrar skulle konfrontera mig med det. Men jag gjorde ju så klart inte det.
Well, jag ångrar att jag inte gjorde det när jag hade chansen.
Mina föräldrar bryr sig inte. Dom tror bara att dom har en perfekt liten jävla familj och att dom är helt jävla perfekta, så när dom får veta sånt här så är det ju självklart det är MIG det är fel på. Dom har ju definitivt inte gjort nåt fel.
Min pappa är ju verkar ju helt emot sånna här "status-grejer" och är helt övertygad över att han inte bryr sig om status. Aa men tjena. Hans "status-grej" är att han vill kunna visa att han har en helt perfekt familj.. Ååh har damp nu!!!!
Hejdå

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Måste det alltid vara jag som säger förlåt? Som tar på sig skulden? Som börjar snacka? Som mår piss? Det är någon annans tur att ta första steget den här gången. ...

Jag irriterar mig så grymt mycket på en person just nu (nämner inget namn). Jag har haft ångest och hat mot min födelsedag flera veckor nu, och då sa den här tjejen en gång då att hon kunde komma hem till mig på min födelsedag och göra den bra. Likso...

Det känns som att pappa är besviken på mig. För att jag inte hjälper till så mycket. För att jag mest sitter med min telefon. För att jag inte är som min syster. Som att jag inte uppnått hans förväntningar. Han pratar med mig som att han är besviken ...

Hur länge är det meningen att jag ska leva med den här skiten? Att behöva gå runt med ångest varenda dag? Ena sekunden är jag hur glad som helst, o sen så bara... trillar jag ner i samma hål igen. En tanke, en händelse, ett sms. Det är allt som krävs...

Sitter i ett klassrum på elevens val. Är på relativt bra humör nu faktiskt. Sitter o snackar lite skit me Fredrik o Richard. Emelie drog för en kvart sen (gick hit med henne). Har egentligen slutat men väntar på Fredrik. Kuratorn skrev i fredags i ...