Sitter här i min säng, försöker hålla tårarna borta. Nathalie (en kompis) sover hos mig. Vi skulle kolla på en film, och efter ett tag somna hon. Det är ju skönt att hon kan sova iaf. Men sen hon somnat har jag knappt kunnat hålla tillbaka tårarna. Lät dom rinna en gång. Tankarna är bara för många just nu. Filmen var "Cyber bully" och i den tänker tjejen det handlar om försöka begå självmord, pga mobbingen. Klarar verkligen inte sånt just nu. Samtidigt som jag mår rätt dåligt när någon pratar om självmord eller jag ser det på nån film/serie eller om att skära sig, så är det ändå rätt triggande. Det känns inte bra. Tänkte att jag skulle klara av filmen ändå, men jag kunde inte hålla tillbaka tårarna. Och dessutom trodde jag inte att hon skulle somna så fort, men nu gjorde hon det, så jag blev ganska ensam med mina tankar.
Imorgon är det skola. När det gäller skolan just nu så känns det bara... nej. Vill inte. Orkar inte. Kan inte koncentrera mig.
I övrigt så har väl dagen (igår) varit rätt okej. Va hos min farmor på dagen. Och.. nej usch vill knappt tänka på det. Hon sa bokstavligen "vad är livet värt att leva för?". Asså visst, hon är 91 år och är färdigt med sitt liv. Men det sårar att höra sånt. Hon sa kanske 3 ggr bara då "om jag bara kunde få en tablett och somna in". Hon har sagt så typ sen min farfar dog. Då var jag två. Nu är jag nästan 14. Så större delen av mitt liv har hon varit rätt negativ gällande livet. Ett tag, för inte så länge sen, så kände hon knappt igen mig. Hon sa aldrig mitt namn, utan hon tilltalade mig med "du". Men nu, äntligen, har jag känt att jag kommit närmare henne. Hon vet alltid nu vem jag är, och vart jag hör hemma. Hon vet väl på ett ungefär hur gammal jag är. Hon har faktiskt t o m gett mig komplimanger, vilket hon annars, resterande 13 år inte har gjort speciellt mycket. Jag bara älskar henne nu mer än nånsin. Men nu ska hon flytta nästa måndag. Hon flyttar bara för att hon vill dö. För att hon hört att många äldre som flyttat har dött strax efter flytten. Känslan av att min farmor kan vara död om två veckor är förkrossande. Nu när jag äntligen kommit närmare henne så ska hon kanske dö. Eller inte ens kanske, förmodligen så kommer hon nog att dö. För att flytten blir för mycket för henne. Jag hatar den här tanken..
Men tja iaf kom Nathalie hem till mig då och skulle sova över. Vi har snackat en del om saker, bombat Snapchat o så. Vi har haft det helt okej även fast vi varit lite sega.
Okej, men nu måste jag försöka sova lite. Får väl se hur det går.. Hejhej.