Sitter i ett klassrum på elevens val. Är på relativt bra humör nu faktiskt. Sitter o snackar lite skit me Fredrik o Richard. Emelie drog för en kvart sen (gick hit med henne). Har egentligen slutat men väntar på Fredrik.
Kuratorn skrev i fredags i ett sms att hon skulle höra av sig på måndag. Idag är det måndag. Dagen är i princip slut. Har hon hört av sig? Nope. Hon har förmodligen glömt bort mig. Not surpriced. Hon sa liksom att "hon skulle aldrig glömma bort mig". Jo men tjena. But I don't blame her. Vill inte ge henne en massa hat eftersom jag tycker lite synd om henne. Det är extremt energikrävande att vara arg på henne eller hata henne. Och sånt orkar man inte hålla på med. Menmen, jag väntar ut henne. Någon gång kommer hon komma på att hon inte skrivit till mig, right?
Det får räcka för den här gången, vi hörs senare när jag deppat ihop igen^^

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Måste det alltid vara jag som säger förlåt? Som tar på sig skulden? Som börjar snacka? Som mår piss? Det är någon annans tur att ta första steget den här gången. ...

Jag irriterar mig så grymt mycket på en person just nu (nämner inget namn). Jag har haft ångest och hat mot min födelsedag flera veckor nu, och då sa den här tjejen en gång då att hon kunde komma hem till mig på min födelsedag och göra den bra. Likso...

Det känns som att pappa är besviken på mig. För att jag inte hjälper till så mycket. För att jag mest sitter med min telefon. För att jag inte är som min syster. Som att jag inte uppnått hans förväntningar. Han pratar med mig som att han är besviken ...

Hur länge är det meningen att jag ska leva med den här skiten? Att behöva gå runt med ångest varenda dag? Ena sekunden är jag hur glad som helst, o sen så bara... trillar jag ner i samma hål igen. En tanke, en händelse, ett sms. Det är allt som krävs...

Allt känns bara så fel. Jag vet inte vad som är fel, men det känns fel. Allt. ...