Jag orkar inte. Jag vet inte ens vad jag ska skriva. Vill bara skriva och släppa ut det som finns inom mig.
Livet vore mycket bättre om jag inte existerade i det.
Alla kompisar bara verkar så.. sura hela högen. Fattar inte vad jag gör. Men det är ju förståeligt, jag är helt cp hela jag så fattar ju att dom blir sura på mig. Jag kan knappt koncentrera mig i skolan längre. Hemma och på typ elevens val funkar det faktiskt rätt ok, men på lektionerna.. det är då det skiter sig. Som t ex tyskan. Jag har försökt skriva om en serie vi sett i några veckor nu. Av fyra i gruppen så tror jag att två är klara. Men jag är inte en av dom.. Pratade inte på tyska-lektionen idag, eller jo lite, men sa typ bara "vet inte", ryckte på axlarna och nicka o skaka på huvudet. Så jag tror hon blev lite sne för det. Visste inte om det jag hade skrivit om den där serien räckte, men jag vågade inte fråga.. hon kunde ju ha sagt att allt va fel o att det va för lite eller nåt sånt.. sen så bara... ja jag vet inte.. vågar liksom knappt prata med henne längre. Av nån anledning är jag alltid på dåligt humör på dom lektionerna. Inget egentligen illa mot henne men det bara blir så.. hon frågade en gång. Första gången jag såg ut o va på dåligt humör, efter lovet, men nu säger hon inget. Känns som att ingen egentligen bryr sig längre.. Inte man föräldrar, inte mina kompisar, inga lärare. Ingen. Antingen så har dom väl tröttnat på mig eller så tror dom att allt är bra..
Jag hade faktiskt kunnat tagit mitt liv i söndags.. men jag vet inte, jag kände bara inte för det direkt. Hade ju liksom ingen bra anledning just då tyckte jag. Vet inte om jag egentligen ångrar det... Det var ju perfekt o allt, men jag struntar i det. AAAAAH jag tänker helt fel!! När jag har chansen ska jag väl ta den? Jävla trög man är..
Aja ska försöka överleva morgondagen, men vi får väl se hur det går..