Jag hatar hela den här jävla fittvärlden mer än något annat. Jennifer, en kompis, är skitsur på mig för att jag blev sur över HON inte svarade mig. Hennes jävla argument är så jävla patetiska. Är så sjukt orolig över Fredrik, en annan kompis. Dom bråkar rätt mycket hemma hos honom och så, så han mår jättedåligt över det. Smsade kuratorn imorse att jag vill att hon skulle prata med honom, men det har hon inte gjort än. Amanda, ännu en annan kompis, mår dåligt rätt ofta. Det går rätt upp och ner. Nathalie, ja en kompis.., mår dåligt över vissa saker, fast va rätt glad för att hon bråkar med en tjej i klassen *waow*. Kan inte alla bara må bra? Måste det alltid vara så här?
Och hur mår jag då? Äh det är väsentligt, men men.. Jag mår bokstavligen skitdåligt. Jag blir lämnad av mina kompisar hela tiden. Just nu sitter jag i skolan på en bänk, ensam. Den enda som verkligen verkar bry sig är Fredrik. Åh gud han är så underbart jättegullig<3 han bryr sig verkligen. Asså jo, sure. Dom andra, t ex Amanda, finns också där. Men bara inte nu. Just nu verkar hon ha glömt bort mig och mitt mående lite.. Eller, det verkar faktiskt alla ha gjort. Har ingen bokad tid med kuratorn, så det känns ju liksom som att hon glömt bort mig o mitt mående också. Asså jag skulle ändå inte ha pratat med henne så mycket annars men det är skönt att veta att jag får komma till henne, att jag liksom kan prata med henne om jag vill. Men nej, har ju ingen sån tid så det är ju kört. Tror att jag hade kunnat berätta det hör om jag hade haft en tid.. Mina föräldrar är så sjukt jävla fittjobbiga. Går jag från badrummet till mitt rum, så hinner jag va därinne 30 sek Max, innan dom undrar var jag är. Kan knappt koncentrera mig i skolan. Har nästan börjat gråta idag på typ tre lektioner... Orkar inte... jag bara orkar inte med det här längre. Därför har jag nu bestämt HUR, NÄR och VAR jag ska ta livet av mig. Ikväll, hemma, genom tabletter som jag "samlat" på mig. Har jag berättat det här för nån? Nej. Här är första stället jag överhuvudtaget berättar om det. Tänkte ta tabletterna precis innan jag ska sova, så förhoppningsvis vaknar jag inte upp imorgon. Det är nog bäst för alla andra om jag skulle försvinna. Bara *poff* så är jag borta. Inget självmordsbrev, inget "hejdå-sms". Bara göra det. Så får dom väl komma på att jag gör död när dom försöker väcka mig imorgon och jag inte reagerar. Det här blir bra det. Så, det här är förhoppningsvis mitt sista inlägg.
Så..ja.. Hejdå hoppas jag.. ?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Måste det alltid vara jag som säger förlåt? Som tar på sig skulden? Som börjar snacka? Som mår piss? Det är någon annans tur att ta första steget den här gången. ...

Jag irriterar mig så grymt mycket på en person just nu (nämner inget namn). Jag har haft ångest och hat mot min födelsedag flera veckor nu, och då sa den här tjejen en gång då att hon kunde komma hem till mig på min födelsedag och göra den bra. Likso...

Det känns som att pappa är besviken på mig. För att jag inte hjälper till så mycket. För att jag mest sitter med min telefon. För att jag inte är som min syster. Som att jag inte uppnått hans förväntningar. Han pratar med mig som att han är besviken ...

Hur länge är det meningen att jag ska leva med den här skiten? Att behöva gå runt med ångest varenda dag? Ena sekunden är jag hur glad som helst, o sen så bara... trillar jag ner i samma hål igen. En tanke, en händelse, ett sms. Det är allt som krävs...

Sitter i ett klassrum på elevens val. Är på relativt bra humör nu faktiskt. Sitter o snackar lite skit me Fredrik o Richard. Emelie drog för en kvart sen (gick hit med henne). Har egentligen slutat men väntar på Fredrik. Kuratorn skrev i fredags i ...