Jag skär mig för att få uppmärksamhet. Jag har inga problem. Dom problem som jag har, har jag skapat själv. Det är bara mitt fel. Det måste va nåt sånt va? Det är iaf vad mina föräldrar tycker. Dom fick ju veta i måndags att jag skurit mig igen. Kuratorn ringde min mamma. När jag kom hem försökte mamma få se mina armar. Men jag vägrade. Sen kom pappa hem. Först inget. Men sen... Han sa att jag bara gjorde det för att få uppmärksamhet och att jag skapar mina egna problem. Min skärande hade ingen egentligen anledning. Han sa att jag måste kunna ta att nån blir arg på mig och att kunna ta kritik.
Okey, så, jag ska ta all JÄVLA kritik och att dom blir arga var eviga JÄVLA dag?!
Är rätt jävla förbannad på kuratorn. Eller faktiskt, så var jag inte lika arg längre. Det är bara energikrävande att vara arg på henne. Så jag var inte lika arg längre.. tills för en stund sen på bussen. Då Fredrik, som gått o snackat med henne igår om mig, sa att hon hade sagt att hon ringde bara för att hon kände för det. OMFG. Släng dig framför ett tåg vetja!!!! UschuschuschUSCH jag hatar dig jävla fittkärring. När hon hade ringt, och jag kommit därifrån och satt utanför ett klassrum o väntade på att so:n skulle börja, så tänkte jag faktiskt "ska jag dra härifrån och hoppa framför ett tåg?". För jag ville ju inte vara med när mina föräldrar skulle konfrontera mig med det. Men jag gjorde ju så klart inte det.
Well, jag ångrar att jag inte gjorde det när jag hade chansen.
Mina föräldrar bryr sig inte. Dom tror bara att dom har en perfekt liten jävla familj och att dom är helt jävla perfekta, så när dom får veta sånt här så är det ju självklart det är MIG det är fel på. Dom har ju definitivt inte gjort nåt fel.
Min pappa är ju verkar ju helt emot sånna här "status-grejer" och är helt övertygad över att han inte bryr sig om status. Aa men tjena. Hans "status-grej" är att han vill kunna visa att han har en helt perfekt familj.. Ååh har damp nu!!!!
Hejdå

I need to cut. I must cut. One cut. Only one. I just.. must cut.. :(