Seriöst, ta en riktig titt på mig. Inget smink och mjuksbyxor. Det är inte jag. För ett halvår sen skulle jag aldrig se ut såhär. Jag skulle aldrig någonsin gå osminkad till skolan. Jag kunde ha mjukisbyxor, kanske en gång varannan månad, men då tyckte jag att det va pinsamt. Men titta på mig nu; osminkad och jag bryr mig knappt längre om det. Tänker bara "är jag ful så är jag". Och har inte haft jeans på hela veckan. Tänkte ha det idag, men jag orkade inte. Jag går runt i mjukisbyxor och jag bryr mig inte. Nu tänker jag bara "tittar dom o tycker att det är konstigt så gör dom det. So what?"
Alltså, jag orkar typ inte bry mig om hur jag ser ut längre. Eller jo, jag tänker ju fortfarande på hur mitt hår ser ut och om jag är typ jätteröd i ansiktet eller nåt. Hemkunskapsläraren frågade idag "har du slutat helt med smink?". När jag berätta det för min mamma att hon sagt så så sa hon att dom kanske tänkte att jag kanske mår så dåligt att jag inte orkar bry mig om hur jag ser ut längre. Fast man hörde ju på mamma att hon hade en lite ironisk ton i rösten när hon sa så. Fast det är ju typ så. Jag orkar inte bry mig om att se bra ut eller så bra som jag kan se ut. Vad är det för mening med det? Vad är det för mening med något? Vad är det ens för mening med att leva?

Jag skär mig för att få uppmärksamhet. Jag har inga problem. Dom problem som jag har, har jag skapat själv. Det är bara mitt fel. Det måste va nåt sånt va? Det är iaf vad mina föräldrar tycker. Dom fick ju veta i måndags att jag skurit mig igen. Kuratorn ringde min mamma. När jag kom hem försökte mamma få se mina armar. Men jag vägrade. Sen kom pappa hem. Först inget. Men sen... Han sa att jag bara gjorde det för att få uppmärksamhet och att jag skapar mina egna problem. Min skärande hade ingen egentligen anledning. Han sa att jag måste kunna ta att nån blir arg på mig och att kunna ta kritik.
Okey, så, jag ska ta all JÄVLA kritik och att dom blir arga var eviga JÄVLA dag?!
Är rätt jävla förbannad på kuratorn. Eller faktiskt, så var jag inte lika arg längre. Det är bara energikrävande att vara arg på henne. Så jag var inte lika arg längre.. tills för en stund sen på bussen. Då Fredrik, som gått o snackat med henne igår om mig, sa att hon hade sagt att hon ringde bara för att hon kände för det. OMFG. Släng dig framför ett tåg vetja!!!! UschuschuschUSCH jag hatar dig jävla fittkärring. När hon hade ringt, och jag kommit därifrån och satt utanför ett klassrum o väntade på att so:n skulle börja, så tänkte jag faktiskt "ska jag dra härifrån och hoppa framför ett tåg?". För jag ville ju inte vara med när mina föräldrar skulle konfrontera mig med det. Men jag gjorde ju så klart inte det.
Well, jag ångrar att jag inte gjorde det när jag hade chansen.
Mina föräldrar bryr sig inte. Dom tror bara att dom har en perfekt liten jävla familj och att dom är helt jävla perfekta, så när dom får veta sånt här så är det ju självklart det är MIG det är fel på. Dom har ju definitivt inte gjort nåt fel.
Min pappa är ju verkar ju helt emot sånna här "status-grejer" och är helt övertygad över att han inte bryr sig om status. Aa men tjena. Hans "status-grej" är att han vill kunna visa att han har en helt perfekt familj.. Ååh har damp nu!!!!
Hejdå

I need to cut. I must cut. One cut. Only one. I just.. must cut.. :(