why do I always say the wrong things? Why is everything I do, just so fucking wrong?

Jag är så sjuuuukt trött på mitt liv. Visst det har jag väl varit hela tiden men just nu, om jag hade tabletter liggandes bredvid mig,så skulle jag ta dom. Stoppa dom i munnen, och svälja. Hade jag en kniv eller ett rakblad i min hand, skulle jag skära upp mina armar. Men visst, det ärju det jag väntar på. Att min syrra kommer ut ur duschen så jag kan gå in där för att skärA mig. Jag har börjat försöka svälta mig Själv. För vad är det för mening med att äta om man ändå ska dö? Man går ju bara upp i vikt om man äter. När jag ska köpa en ny tröja eller bara klä mig på morgonen, tittar inte jag på hur tröjan ser ut eller så, utan det allra första jag tänker på är "ser jag tjock ut i den här tröjan? Ser det bättre ut om jag håller in magen?" Dock vet ju mina föräldrar att jag äter så lite så idag fick hon ett utbrott på mig och sa att om jag inte äter frukost när skolan börjat så kommer hon hålla mig kvar hemma, eller som hon lite senare formulerade det, "ha lite strikt med skolan" alltså att hon kommer bestämma hur mycket jag får gå i skolan. WTF allt det bara för att jag inte äter frukost?! Det här har jag inte berättat för nån,mitt nyårslöfte alltså, det är att jag ska äta så lite som möjligt. Faktiskt, iaf när skolan börjat, försöka sluta äta helt.

aha men nu går jag t BUP iaf. Det suger rätt mycket. Psykologen är ju fan 108 år!!! Och det irriterar mig som fan för hon säger alltid "hur känns det för dig, JOSEFIN?" "vad tycker du om det, JOSEFIN?" Ahhh sååååå irriterande... O det känns som om hon bara verkar fokusera på små delar av det hela som nästan känns oviktigt för mig.. Men det vågar jag ju inte säga..

jag oroar mig rätt mycket inför när skolan börjar.. Oroar mig för att nån ska tycka att jag är jobbig, gnällig eller att jag är motvillig, eftersom när jag kommer till skolan kommer inget ha blivit bättre. Och jag vet att det är minst 3 vuxna på skolan som hoppas/tror att allt ska vara bättre nu efter lovet. typ en eller två veckor innan lovet, om inte innan, insåg kuratorn att det inte var lika dåligt hela tiden, utan att det bara gick nedåt. Jag och alla andra hade hoppats på att allt skulle kännas bättre efter lovet, men nu är det bara några dagar kvar tillS skolan börjar igen, och det känns inte alls bättre. Utan nästan ännu sämre än när vi gick på lov. Just nu känns det faktiskt som att jag är på väg nedåt, har varit det i ca tre månader, och jag ser inget slut på det. Fortsätter jag längre ner i mitt mående o så så kommer jag väl hamna i Kina tillslut.. 

Hoppas det blir nåt mer inlägg om jag inte hinner ta mitt liv före... :(

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Måste det alltid vara jag som säger förlåt? Som tar på sig skulden? Som börjar snacka? Som mår piss? Det är någon annans tur att ta första steget den här gången. ...

Jag irriterar mig så grymt mycket på en person just nu (nämner inget namn). Jag har haft ångest och hat mot min födelsedag flera veckor nu, och då sa den här tjejen en gång då att hon kunde komma hem till mig på min födelsedag och göra den bra. Likso...

Det känns som att pappa är besviken på mig. För att jag inte hjälper till så mycket. För att jag mest sitter med min telefon. För att jag inte är som min syster. Som att jag inte uppnått hans förväntningar. Han pratar med mig som att han är besviken ...

Hur länge är det meningen att jag ska leva med den här skiten? Att behöva gå runt med ångest varenda dag? Ena sekunden är jag hur glad som helst, o sen så bara... trillar jag ner i samma hål igen. En tanke, en händelse, ett sms. Det är allt som krävs...

Sitter i ett klassrum på elevens val. Är på relativt bra humör nu faktiskt. Sitter o snackar lite skit me Fredrik o Richard. Emelie drog för en kvart sen (gick hit med henne). Har egentligen slutat men väntar på Fredrik. Kuratorn skrev i fredags i ...