Jag vet inte vad jag ska skriva.. kände egentligen bara för att blogga.. 

Kan ge en massa detaljer om mitt utv-samtal men jag känner inte för det. Orkar inte prata om det med nån,delvis för att ingen verkar bry sig, men också lite för att jag ljög en del på samtalet.. 

Iaf, orkar inte gå in på detaljer.

Asså ska jag vara helt ärlig, så om jag tog livet av mig nu, så skulle nog ingen i skolan fatta att det va nåt som hänt förrän imorgon. Liksom, dom skickar nästan aldrig sms o frågar hur jag mår. Jag frågar nästan alltid hur dom mår o om dom behövt prata med nån om nåt (samtal osv.) så frågar jag alltid hur de har gått o så. Bara för att jag vill visa att jag bryr mig. 

En grej jag kan säga om samtalet, va att de snacka en hel del om att jag "blivit tystare". Men liksom, jag överväger nu efter det att inte prata så mycket alls längre. Frågar nån hur jag mår, så svarar jag "bra". Slutar prata så mycket med lärare o kompisar, så får dom se hur det verkligen är om jag är tyst. O då kan jag ju ge alla lite hopp om att jag börjar må bättre. 

Fast det känns inte alls så.. snarare tvärtom.. men jag vill inte att alla ska förlora det lilla hopp dom har om mig.. vill inte va den som förstör allt.. 

Vet inte vad jag ska skriva nu, eller jo jag har en massa jag vill få ur mig men ingen skulle lyssna ändå så.. What's the point of speaking if no one is listening?

aja, am men bye bye då.